attvarasofia

Okej. Hemma nu. Berättar mer imorgon, men åh min fina fina man. Med galna galna fans. Lite komiskt att det var till just Ramlar jag (och alla andra) ramlade som mest. Även om det är en riktig paniksituation är det något med kombinationen av att dansa till man inte känner att benen knappt lyfter, sjunga fastän man inte märker att det inte finns någon röst kvar och samtidigt sippra efter luft som är så fascinerande.
Jag tycker om att känna att jag lever.